Det är vår, och därmed också konstrunda. Lördagen den 5:e och söndagen den 6:e maj är det dags. Galleri Sagoliden är öppet mellan 10.00 - 17.00. Övriga utställare i BIKT finns här! VÄLKOMMEN!!
Minnen att bevara
Att färdas genom Sverige är att se landet där de gamla ladugårdarna förfaller. Ingen tycks bry sig, taken rasar in, väggarna rämnar, minnen förintas.
Det finns få byggnader som är så vackra som gamla ladugårdar. Det finns någon sorts harmoni i den faluröda tryggheten. Det finns någon sorts djupare mening och syfte i de grova brädorna och de rustika portarna. Jag minns det varma trygga ljudet av kor som idisslar, känner den varma doften av välbrunnen dynga och ser dimman lätta när en ny dag randas.
Vi gick ner till ladugården med våra ungar i den kalla vinterkvällen, hörde mjölkhinkar försiktigt slamra, fyllde kannan med spenvarm mjölk och kanske lite råmjölk till kalvdans. Själva hade vi får, den trygga, lugna, ansvarsfulla Rakel och den hyssiga, vackra och lite slarviga systern Ronja. På våren tiotalet lamm som lekte med hönsflocken och var rädda för bikuporna.
Allt det där finns skrivet i de fallfärdiga ladugårdarna som drar sina sista suckar överallt i landet. Snart är de borta. Vi har inte råd att ta hand om dem, sägs det. Det känns lite sorgligt. Det heter att utvecklingen har sin gång. Och det är sant. Det är också sant att det i ladugårdarna står skrivet minnen om fattigdom, slit och kyla.Det är som om Utvecklingen inte vill kännas vid den tiden, för Utvecklingen bär på sin egen fattigdom, sitt eget slit och sin egen kyla.
Så då får de gamla ladugårdarna förfalla, bli till faror för lekande barn och vilsna själar, får besked att de blivit farliga och måste rivas.
Så får slyet ta över. Som det redan tagit över den olönsamma ängen. En äng måste skötas. En äng måste slås. En äng måste försvaras mot det anfallande mörkret. Precis som en människa måste försvaras mot det anfallande mörkret.
Ibland undrar jag vart allt det liv som fanns i Rakel och Ronja tog vägen. Hemkommen sent på vinterkvällarna kunde vi gå in i deras lilla hus, där det doftade varmt och välkomnande. De skorrade välkomnande och delade med sig av sin trygghet till den som tappat sin egen efter en dag på den politiska teatern med dess krav på att aldrig göra fel, aldrig svara fel, alltid vara bättre än man var dagen innan.
Det finns få byggnader som är så vackra som gamla ladugårdar. Det finns någon sorts harmoni i den faluröda tryggheten. Det finns någon sorts djupare mening och syfte i de grova brädorna och de rustika portarna. Jag minns det varma trygga ljudet av kor som idisslar, känner den varma doften av välbrunnen dynga och ser dimman lätta när en ny dag randas.
Vi gick ner till ladugården med våra ungar i den kalla vinterkvällen, hörde mjölkhinkar försiktigt slamra, fyllde kannan med spenvarm mjölk och kanske lite råmjölk till kalvdans. Själva hade vi får, den trygga, lugna, ansvarsfulla Rakel och den hyssiga, vackra och lite slarviga systern Ronja. På våren tiotalet lamm som lekte med hönsflocken och var rädda för bikuporna.
Så då får de gamla ladugårdarna förfalla, bli till faror för lekande barn och vilsna själar, får besked att de blivit farliga och måste rivas.
Så får slyet ta över. Som det redan tagit över den olönsamma ängen. En äng måste skötas. En äng måste slås. En äng måste försvaras mot det anfallande mörkret. Precis som en människa måste försvaras mot det anfallande mörkret.
Ibland undrar jag vart allt det liv som fanns i Rakel och Ronja tog vägen. Hemkommen sent på vinterkvällarna kunde vi gå in i deras lilla hus, där det doftade varmt och välkomnande. De skorrade välkomnande och delade med sig av sin trygghet till den som tappat sin egen efter en dag på den politiska teatern med dess krav på att aldrig göra fel, aldrig svara fel, alltid vara bättre än man var dagen innan.
Vi lever våra liv och minnen är en del av våra liv, av vår vindpinade historia.
Sommarlängtan...
Det är vinter och mörkt ute. Egentligen är det en riktigt bra tid att vara inne och måla medan man drömmer om sol och värme. Med färg och pensel kan man förflytta sig i tid och rum på ett magiskt sätt.
SOMMARLÄNGTAN
Okej, det är bara att erkänna - jag längtar efter sommaren! I detta mörker känns det som en dröm att tänka på blommor, värme och sol.
FÅGELKVITTER
VINTER
Lite snö kanske skulle pigga upp i mörkret?
HAN FLYTTAR HEMIFRÅN
UNDERLIGT
Vad är det som skatorna har hittat? Ett ägg eller en sten eller...
SOMMARLÄNGTAN
Okej, det är bara att erkänna - jag längtar efter sommaren! I detta mörker känns det som en dröm att tänka på blommor, värme och sol.
FÅGELKVITTER
VINTER
Lite snö kanske skulle pigga upp i mörkret?
HAN FLYTTAR HEMIFRÅN
UNDERLIGT
Vad är det som skatorna har hittat? Ett ägg eller en sten eller...
Utställning i somras
Tillsammans med Martin Sjöberg och Yeon-Hee Lee ställde jag ut på Regnagården i Östergötland. Utställningen pågick hela juni. Den här gången var det bara ut akvareller. Lite smakprov:
Våryra
Illusion av en värld.
Vinterväg.
Våryra
Illusion av en värld.
Vinterväg.
Konstrunda 2-3 maj
Lagom till påsk gick isen på Tisnaren upp. Tussilagon, vitsippor och blåsippor har vaknat till liv efter vintern och snart vill äppleträdens blommor och maskrosorna slå ut i full glädjeyra. Och mitt i denna våryra är det dax för BIKT att bjuda in till årets konstrunda.Jag hoppas att ni längtar ut i den fagra våren!
I år kommer dörren på Sagoliden inte att vara helt öppen. I stället kommer jag att finnas i Klockaregården i Skedevi. Ni är varmt välkomna dit.
Hela hösten fick mina penslar ligga torra och samla damm medan jag samlade ihop några högskolepoäng till. Och när den sista kurslitteraturen var utläst, vid juletid, var längtan till färg och penslar stor. Gamla hus och skog är det som jag ständigt återkommer till. Jag kan inte komma ifrån dem. Sökandet efter de gamla husens berättelser och efter skogens väsen lockar mig.
Utställning 6 juli till 27 juli
Jag ställer ut i Vingåkers kyrka, tillsammans med andra i konstföreningen BIKT, den 6 juli - 27 juli 2008. Servering varje dag mån - fre kl 13.00 - 17.00. Välkomna! Här skriver KK om utställningen.Bilderna från vernisagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
